Att ta itu med problemen som är

page7

Stundtals känns diskussionerna kring klimatet infekterade. De som deltar pratar inte med varandra, de utropar snarast sina åsikter, ointresserade av vad de andra parterna säger. Jag kan bli matt bara av att tänka på det. Något som däremot gör mig glad och full av hopp är att ta del av forskningens framsteg – tekniker som emanerar som möjliga lösningar. Jag tänkte ägna det här inlägget åt att gå igenom några av dem.

Sedan den industriella revolutionen har samhället bundits till fossila bränslen som energikälla, de utgör 83 procent av hela världens energiförsörjning. Ett viktigt problem som adresserats är huruvida vi ska försöka minska halten av befintlig koldioxid i atmosfären. Teknikerna för att göra detta kallas gemensamt för CCS – carbon capture and storage. Koldioxiden är då tänkt att lagras i håligheter under marken eller i haven från gamla fyndigheter för fossila bränslen som gas och olja.

Det vore så klart absolut bäst om vi kunde överge fossila bränslen. Tyvärr finns alldeles för starka ekonomiska incitament för länderna som sitter på sådana naturfyndigheter skulle ge upp dem, utan mycket hårt reglerade internationella avtal. Det är dessutom svårt att hitta alternativ till fossila bränslen för vissa industriella processer.

Även om vissa ser det här som ett argument för att vi inte borde satsa så mycket på alternativ till fossila bränslen, är det kanske en rimligare analys att se det som ogenomtänkt att göra sig av med en så unik naturtillgång på så här kort tid. En slutsats är att för att vi ska klara miljömålen som satts upp av FNs miljöpanel så måste vi faktiskt satsa på koldioxidlagring.

Koldioxidinlagring kan delas upp i tre principiella steg:

  1. Infångning
  2. Transport
  3. Lagring

Det stora problemet med att infånga koldioxid är att de flesta förbränningsgaser inte är ren koldioxid. Det finns tekniker som tar bort koldioxiden från bränslet innan förbränningen. Andra låter förbränningen ske i syrgas – för att bilda rena förbränningsprodukter. Och slutligen finns det även metoder för att isolera koldioxiden från andra förbränningsgaser också.

Efter att koldioxiden har utvinnits packas den till en tät gas eller vätska och skickas iväg för att magasineras i någon underjordisk hålighet. Det är fördelaktigt att hålla gasen komprimerad, därför måste lagringen ske på minst 800 meters djup. Där är det naturliga trycket nämligen tillräckligt högt för att bevara koldioxiden komprimerad.

I dessa håligheter – som ibland kallas akviferer – rör sig koldioxiden och binder antingen till sandsten eller löses upp i grundvattnet för att slutligen bilda olika mineral.

Trots att tekniker som dessa är hoppfulla är redan koldioxidhalten i atmosfären för hög. För att verkligen gå mot en hållbar industri måste de använda sig av biobränslen. Då minskar faktiskt nivåerna av koldioxid i atmosfären tack vare växternas egen absorption. I dessa fall väljer man att prata om BECCS, Bio-energy with carbon capture and storage eller koldioxidlagring från biobränslen.

Även om det låter som att det är extrema lösningar från framtiden, så finns det redan några koldioxiddepåer. Framför allt är det norska oljebolag som har drivit det här arbetet för att slippa koldioxidskatter. Men, precis som de flesta andra miljöfrågor, är det svårt att helt komma undan kritik. Det finns de som menar att koldioxidlagringen bara är ytterligare en ursäkt för de stora utsläppsjättarna att fortsätta på vägen till en infrastruktur och industri som är direkt beroende av fossila lösningar.

Förutom inlagring finns det flera andra saker som är viktiga i energisektorn. En av dem är att utnyttja våra energitillgångar effektivare. En annan sak är att förnybar el måste ha realistiska lagringsmöjligheter. Antingen som batterier eller vätgastanker, där vatten klyvs vid inlagring, och vattenånga bildas vid utvinningen i bränsleceller.

Sedan är det den återkommande frågan om energikälla. Kärnkraft och solceller är tekniker som är uppe för debatt. Egentligen är det en världsfråga snarare än en fråga för oss i Sverige, emedan vår energiproduktion till 83 procent vilar på vattenkraft och kärnkraft.

Kritiken som riktas mot kärnkraften fokuserar på:

  • Brytningen av kärnbränslet
  • Slutförvaringen av kärnavfallet
  • Riskerna kring vapentillverkning och eventuella katastrofer

Vi kan hur som helst klara oss utan kärnkraft. Så det är en i huvudsak politisk fråga.

Solenergi är den teknik som det riktas störst hopp till. Den solenergi som når jorden är tusentals gånger högre än vad vi förbrukar per år. Problemen som finns är även är brytning av unika mineral, soltimmar, effektivitet, och logistiska lösningar, diskussionen om energidensitet osv.

matbloggar.nu


Matklubbens Topplista