Osynliga fallgropar

page8Mycket av det vi äter till vardags har en inverkan på klimatet, även om det inte känns som det. De flesta – och däribland jag själv – hade inte tänkt en tanke på vilken matolja som var bäst, förrän den stora debatten kring palmolja dök upp. Det är en besvärlig grej, eftersom det finns i stort sett allting. Inte bara mat, utan även skönhetsprodukter och annat som ingår i hushållets förbrukningsvaror som smink och tvättmedel. Sedan 2014 regleras som tur är livmedelsdeklarationerna av EU-direktiv som tvingar dem att ange vilket vegetabiliskt fett som ingår. Det räcker med andra ord att läsa igenom innehållsförteckningarna…

Problemet med palmoljan är att gigantiska områden av regnskog skövlas till förmån för oljepalmsplantager. I samband med det avvisas ursprungsbefolkning, och djur och växtarter hotas. Förutom att betydelsefulla ekosystem förstörs utsätts miljön dessutom för kraftiga utsläpp av växthusgaser, tillgången till rent vatten blir likaså begränsad.

Ytterligare ett problem är att parakvat används som bekämpningsmedel på oljepalmsplantagerna. Det är sedan 2007 förbjudet i EU på grund av de stora hälsoriskerna.

Trots att det har blivit en snackis så ökar produktionen av palmolja och nu uppgår den till närmare 60 miljoner ton per år, varav 86 procent produceras i Indonesien och Malaysia.

Samtidigt är oljepalmen mycket effektivare än raps och solros. Per ytenhet är skillnaden mellan 6 och 10 gånger högre för palmen. Det är även så att det utgör en stor marknad, i Sydostasien beräknas 4,5 miljoner människor få sin försörjning från att odla oljepalm. Hur många av småproducenterna som är fria är det däremot svårt att svara på. De flesta är dock bundna att leverera till storbolagen. En rörelse mot större valfrihet kring val av grödor, och produktionen är ett grundläggande steg mot en självständighet inom jordbruket.

En del miljörättsorganisationer förordar en bojkott av palmoljan, andra talar mer för att det ska röra sig mot en mer ansvarsfull hantering. Västvärlden måste ställa hårdare krav på de företag som handlar med palmolja och som använder palmolja i sia produkter ifall vi vill se en förändring.

WWF är en av dem som gått med i frivilligorganisationen RSPO – roundtable on sustainable palm oil – som i övrigt består av till största del livsmedelsproducenter och plantageägare. Dessa arbetar med att ta fram gemensamma bestämmelser som inkluderar hela kedjan från plantage till butik. Ett av kraven som införts som resultat av denna är att plantagerna måste lämna information i förväg, vilket ger lokalbefolkningen och miljörättsorganisationer möjlighet att uttrycka sin åsikt. Dessutom får inte orörd regnskog huggas ned för att bli palmoljeplantager. Målet är att hållbart framställd palmolja ska bli norm. I dag är en knapp femtedel av palmoljan certifierad.

Trots att certifieringen har funnits länge är det inte många som känner till den. Bland dem som ändå bryr sig om vilka produkter de köper är det drygt var tredje som har hört talas om det. Det är inte heller en helt oomstridd fråga. Naturskyddsföreningen föreslår hellre att konsumenter ska leta efter ekologisk palmolja. Men de poängterar också att det idag endast är en liten del av den totala produktionen som sker under schyssta villkor.

Slutsatsvis kan det väl sägas att märkta palmoljor så klart är bättre än omärkta, men att det inte är alla som är helt hållbara ändå och att det därför är säkrast att leta efter produkter som använder alternativa fetter.